Jag blev helt till mig jag kunde inte förstå att jag skulle få se Justin så nära och att jag skulle få träffa han sen efter konserten!
Det var overkligt...
_______________________________________________________________________________
Men sedan var vi tvungna att börja gå ner till andra raden, det var ganska långt ner dit men det var absolut värt att gå!
När vi var framme på andra raden så stod vi där och väntade på att konserten skulle börja, jag kan säga att den känslan att stå o vänta var så pirrig men absolut den bästa känslan!
Jag menar om några sekunder kommer jag att få se min största idol, han som betyder allt för mig!
Det kan verkligen inte bli bättre!

Nu var det dags, de började räkna ner som de alltid gör..
Jag var så nervös, så det inte var sant!
När den stod på noll, var det som att jag slutade leva och kom upp till himmelen ne men det var faktiskt så otroligt så det inte går att beskriva!

Till varje låt stod jag o dansade och sjöng med!
Men konserten började lida mot sitt slut men jag var glad ändå eftersom jag skulle ju få träffa han!

Så när konserten var slut fick vi gå till en skylt där det stod ”Backstage”.
när vi kom dit fick vi visa våra biljetter för någon kille sedan fick vi gå in i ett ganska litet vitt rum och där fick vi vänta tills Justins manager skulle komma och hämta oss, vi satt där i ungefär 30 mintuer tills en man kom in och sa
- Vad gör ni här?
Jag svarade.
- Jag ska träffa Justin backstage
Han kollade förvirrat på mig och sa.
- Men Justin skulle inte träffa några fans backstage idag? 
Jag såg förtvivlat på han och sa.
- Men men.. Scooter Braun sa att vi skulle få träffa han backstage?!
Han svarade:
- Jag är ledsen men...

---

Denna delen var ganska kort men hoppas ni gillade den ändå och glöm inte att kommentera vad ni tycker om den och vad ni tror kommer hända?

När vi kom fram till kassan så frågade jag ivrigt
- FINNS DET NÅGRA BILJETTER KVAR TILL KONSERTEN?
Hon i kassan svarade: Tyvärr men...
______________________________________________________________________
Dom tog precis slut.
I det ögonblicket visste jag inte vad jag skulle ta mig till, jag ville bara skrika och gråta ut men jag kunde inte, jag vet inte varför jag inte kunde men det kändes bara fel eftersom det kändes som om jag skulle gå på konserten och detta var inte sant eller det var vad jag ville att det skulle vara.

Men till slut fattade jag att det var sant, att biljetterna var slut!
Så jag fall ihop och började gråta, jag kunde inte fatta att jag inte skulle få gå på konserten.
Min mamma försökte lugna mig men det var inte så lätt eftersom jag var så förtvivlad.
Men till slut fick vi börja gå till bussen igen, jag ville verkligen inte lämna men jag hade ju inget val, jag menar vi hade ju inga biljetter...

När vi satt o väntade på bussen så såg jag någon komma fram till oss, jag såg inte så tydligt eftersom jag grät men sedan så märkte jag att det var en kille eftersom han började prata med oss så till slut kollade jag upp och såg att det var Scooter Braun, jag kunde inte fatta att Justins manager stod precis framför oss och till o med pratade med oss.

Sedan sa han:
- Har ni biljetter till konserten?
Jag svarade:
- Nej, dom tog precis slut när vi skulle köpa dem..
Scooter kollade på mig och sa,
- Du behöver inte vara ledsen längre för jag har två backstage biljetter till er, vill ni ha dem?
Jag kollade förvånat på Scooter och sa:
- skojar du med mej?
Scooter svarade:
-Nej det gör jag inte. *han visade dem och gav dem till oss*
Jag började genast gråta av glädje och sa till Scooter:
-Jag vet inte vad jag ska säga, jag är så tacksam så jag vet inte vad!
Scooter tack så himla mycket, det här betyder verkligen allt för mig!

Scooter svarade:
-Det var så lite så, jag är glad att du är glad!
Jag sprang fram till han och kramade han!
Sedan sa han:
- Jag måste tyvärr gå nu men hoppas du gillar konserten!
Jag hann inte svara innan han var borta ur min syn...

50 minuter senare.
Nu var det dags att börja gå in eftersom konserten började snart, när vi var framme vid ingången och dem skulle kolla på biljetterna så sa en man
- Oj oj! Ni står på andra raden!
Jag blev helt till mig jag kunde inte förstå att jag skulle få se Justin så nära och att jag skulle få träffa han sen efter konserten!
Det var overkligt...

---

Hoppas ni gillade den och antagligen kommer del 3 ut imorgon, jag får se men kommentera gärna vad ni tyckte om den!

 

Det var en ljus morgon och min väcka klocka ringde så jag var tvungen att gå upp och göra mig redo för skolan, denna dagen var jag inte alls trött, jag menar jag brukar ju nästan alltid vara döds trött men idag var jag inte det eftersom idag var inte en vanlig dag eftersom idag kommer Justin Drew Bieber till Sverige!

Jag kunde verkligen inte fatta att han skulle komma hit men det var bara ett problem och det var att jag inte hade några biljetter till hans konsert!

Liksom han betyder verkligen allt för mig, utom honom skulle jag inte vara någonting men mamma sa att han kommer säkert hit igen någon annan DAG men visst han kanske kommer någon annan dag men det är ju nu jag gillar han, inte om 37823682782 år.
Om hon bara kunde förstå det...

Men mamma hade lovat mig att vi skulle åka upp till stockholm även om vi bor här nere i Malmö, Jag ville verkligen åka upp dit men med tanken på att jag inte har några biljetter är fruktansvärd liksom den känslan när alla går in och man måste stanna utanför eftersom man inte har några biljetter men jag hoppades verkligen att ett mirakel skulle hända, jag skulle verkligen göra allt för att få se han live...

Senare samma dag..
Nu var vi på väg upp till stockholm, vi åkte tog eftersom det var billigast och gick fortast.
Hela resan upp tänkte jag bara på konserten och mumlade för mig själv
- Om jag bara hade biljetter....
Jag sa det typ 2000 gånger om inte mer till slut sa mamma till mig att jag inte skulle hoppas på för mycket, hon menade att jag inte skulle för vänta mig för mycket.
Men jag bryde mig inte.

Nu var vi äntligen framme i stockholm,
Vi fick gå av och börja leta efter bussen vi skulle ta för att komma till konserten, vi hitta inte den direkt men efter ett tag så hitta vi den men för säkerhets skull frågade vi buss chauffören om det var rätt buss men när vi kom in i bussen märkte jag att det var en ganska dum fråga eftersom alla på bussen hade på sig JB tröjor och hade skrivit ”I ♥ JB” i ansiktet och på armarna...

Jag försökte att inte tänk på att jag inte hade några biljetter men det var ganska svårt eftersom alla andra på bussen pratade om det.

När vi var framme gick vi av och jag började springa till biljett ”kiosken” mamma kom direkt efter mig.
Det var inte jätte många i kön kanske 1-5 personer men i alla fall när vi kom fram till kassan så frågade jag ivrigt
- FINNS DET NÅGRA BILJETTER KVAR TILL KONSERTEN?
Hon i kassan svarade: 
- Tyvärr men...

---

Jag vet att den inte är jätte bra men det är faktiskt första gången jag skriver en novell så den är ju inte så jätte bra men kommentera gärna vad ni tror kommer hända?