My Life Is Crazy - Chapter 2
Filed under: NovellerMiranda fick syn på huset och hennes ögon blev nästan lika stora som äpplen.
- Hur skulle jag inte kunna gilla det här huset? Sa Miranda förvånat.
Mirandas mamma kollade bara på henne och log sedan kom Derek ut springades från den jätte stora dörren.
Efter kom en riktigt söt kille.
- Vad roligt att ni är här, och det här är min son, sa han och pekade på den söta killen.
Han kom fram till Miranda och sa,
- Hej, Jag heter...
- Hej, Jag heter William.
Miranda kunde inte hålla sig så hon började le lite smått eftersom hon tyckte han var så söt, sedan sa hon,
- Trevligt att träffa dig, förresten jag heter Miranda.
Han log tillbaka sedan vände han sig om och började gå mot dörren.
När han var halvvägs vände han huvudet mot Miranda och sa,
- Kommer du eller?
Miranda blev först lite chockad, de hade ju trots allt bara pratat med varandra i ungefär 5 minuter om inte mindre, men hon antog att han bara ville göra det bästa av saken.
Hon kollade på honom och nickade sedan började hon gå mot honom med raska steg.
Miranda kom ifatt på nolltid och när hon gjorde det, började hon ställa massa frågor om hennes rum, huset.. osv.
Han skratta bara åt henne och sa,
- Jag ska visa dig, du kommer säkert älska det!
De gick upp för nån trappa till övervåningen sedan vidare till dörren längst bort i vänstra hörnet.
Dörren var verkligen jätte fin, Miranda brukade oftas inte tycka dörrar var fina med de här dörrarna var verkligen det, de var så moderna.
William stannade till lite när de var vid dörren.
- Är du redo? sa Han.
Miranda nickade lite försiktigt sedan öppnade de dörren tillsammans.
Miranda kunde verkligen inte tro sina ögon, det var som om hon var i paradiset.
- Är det här verkligen mitt rum? Sa Miranda chockat.
- Nej du vet, det här är någon annans. Skämtade William.
Han skrattade till och med åt sitt egna skämt medan Miranda inte fattade någonting.
Hon ville helst inte lämna rummet men hon var tvungen eftersom hennes mamma ropade på henne.
Hon gick med långsamma steg mot dörren, sedan när hon kom ut i hallen kollade hon runt överallt, hon ville hitta Williams rum och se hur det såg ut, men hon hade ingen lust att fråga för då skulle kanske han tro att hon var lite för desperat...
De båda var ganska tysta påvägen ner eller Miranda var chockad och William verkade helt plötsligt blyg av någon andledning.
Miranda tänkte lite för sig själv om att William kanske hade fått lite känslor för henne med det dröjde inte länge tills hon undrade vad det var med henne. Kanske började hon få känslor för honom?
Miranda hade ju inte ens känt killen i en timme, hon sa till sig själv att det här är inte möjligt. Men hon sa också till säg själv att det är visst möjligt. Hon undrade om det var kärlek vid första ögonkastet eller om hon bara var förvånad/chockad.. Det var det hon inte visste. Hon visste bara att något var annourlunda.
Hon slutade dag drömma när hon kom ner för trappan eftersom hennes mamma ville att hon skulle hjälpa henne.
- Miranda, hjälp mig att ta in de sista lådorna innan regnet kommer.
Plötsligt fick Miranda fart i sig, det var som om hennes byxor brann och att hon var tvungen att sprnga för att hämta vatten.
Att ta i de sista lådorna gick på fem minuter och när hon hade gjort det, ropade Derek att det var mat.
Miranda var ursvulten efter den här långa dagen, så hon tyckte bara det skulle bli skönt med mat.
När hon kom in i köket, blev hon överaskad igen.. Hon började faktiskt undra om hon drömde.
Miranda tyckte allt var så himla fint, det var ju rena lyx huset.
Mat bordet var säkert 2 km långt.. Det var iallafall mycket större än deras gamla.
Men dock tyckte inte Miranda om maten så mycket men hon åt ändå eftersom hon var jätte hungrig.
William verkade iallafall tycka det var gott eftersom han tog 3-4 omgångar.
När alla hade ätit upp bad Derek Miranda att diska, Miranda brukade nästan aldrig diska så hon ville helst inte göra det men hennes mamma gav henne en blick. Den blicken gav hon alltid när hon ville att Miranda skulle uppföra sig.
Efter att Miranda hade diskat klart ville hon bara gå upp och lägga sig i sitt nya rum.
Men det fick hon visst inte eftersom när hon var påväg uppför trappan kom Derek fram till henne.
- Kan du vara snäll och ta ut soporna? sa Derek.
- Måste jag?.. eh jag gör väl det, sa Miranda irriterat.
Miranda vet att man måste hjälpa till men det har ju varit en lång dag och hon var jätte trött.
Förstod inte Derek det? , tänkte hon för sig själv.
Den blev inte så jätte bra men hoppas ni gillar den ändå.
GLÖM INTE ATT KOMMENTERA!
- Hur skulle jag inte kunna gilla det här huset? Sa Miranda förvånat.
Mirandas mamma kollade bara på henne och log sedan kom Derek ut springades från den jätte stora dörren.
Efter kom en riktigt söt kille.
- Vad roligt att ni är här, och det här är min son, sa han och pekade på den söta killen.
Han kom fram till Miranda och sa,
- Hej, Jag heter...
- Hej, Jag heter William.
Miranda kunde inte hålla sig så hon började le lite smått eftersom hon tyckte han var så söt, sedan sa hon,
- Trevligt att träffa dig, förresten jag heter Miranda.
Han log tillbaka sedan vände han sig om och började gå mot dörren.
När han var halvvägs vände han huvudet mot Miranda och sa,
- Kommer du eller?
Miranda blev först lite chockad, de hade ju trots allt bara pratat med varandra i ungefär 5 minuter om inte mindre, men hon antog att han bara ville göra det bästa av saken.
Hon kollade på honom och nickade sedan började hon gå mot honom med raska steg.
Miranda kom ifatt på nolltid och när hon gjorde det, började hon ställa massa frågor om hennes rum, huset.. osv.
Han skratta bara åt henne och sa,
- Jag ska visa dig, du kommer säkert älska det!
De gick upp för nån trappa till övervåningen sedan vidare till dörren längst bort i vänstra hörnet.
Dörren var verkligen jätte fin, Miranda brukade oftas inte tycka dörrar var fina med de här dörrarna var verkligen det, de var så moderna.
William stannade till lite när de var vid dörren.
- Är du redo? sa Han.
Miranda nickade lite försiktigt sedan öppnade de dörren tillsammans.
Miranda kunde verkligen inte tro sina ögon, det var som om hon var i paradiset.
- Är det här verkligen mitt rum? Sa Miranda chockat.
- Nej du vet, det här är någon annans. Skämtade William.
Han skrattade till och med åt sitt egna skämt medan Miranda inte fattade någonting.
Rummet var tre gånger så stort som hennes gamla med rosa tapeter, dubbelsäng sedan var det även en "walk-in" garderob.
Hon ville helst inte lämna rummet men hon var tvungen eftersom hennes mamma ropade på henne.
Hon gick med långsamma steg mot dörren, sedan när hon kom ut i hallen kollade hon runt överallt, hon ville hitta Williams rum och se hur det såg ut, men hon hade ingen lust att fråga för då skulle kanske han tro att hon var lite för desperat...
De båda var ganska tysta påvägen ner eller Miranda var chockad och William verkade helt plötsligt blyg av någon andledning.
Miranda tänkte lite för sig själv om att William kanske hade fått lite känslor för henne med det dröjde inte länge tills hon undrade vad det var med henne. Kanske började hon få känslor för honom?
Miranda hade ju inte ens känt killen i en timme, hon sa till sig själv att det här är inte möjligt. Men hon sa också till säg själv att det är visst möjligt. Hon undrade om det var kärlek vid första ögonkastet eller om hon bara var förvånad/chockad.. Det var det hon inte visste. Hon visste bara att något var annourlunda.
Hon slutade dag drömma när hon kom ner för trappan eftersom hennes mamma ville att hon skulle hjälpa henne.
- Miranda, hjälp mig att ta in de sista lådorna innan regnet kommer.
Plötsligt fick Miranda fart i sig, det var som om hennes byxor brann och att hon var tvungen att sprnga för att hämta vatten.
Att ta i de sista lådorna gick på fem minuter och när hon hade gjort det, ropade Derek att det var mat.
Miranda var ursvulten efter den här långa dagen, så hon tyckte bara det skulle bli skönt med mat.
När hon kom in i köket, blev hon överaskad igen.. Hon började faktiskt undra om hon drömde.
Miranda tyckte allt var så himla fint, det var ju rena lyx huset.
Mat bordet var säkert 2 km långt.. Det var iallafall mycket större än deras gamla.
Men dock tyckte inte Miranda om maten så mycket men hon åt ändå eftersom hon var jätte hungrig.
William verkade iallafall tycka det var gott eftersom han tog 3-4 omgångar.
När alla hade ätit upp bad Derek Miranda att diska, Miranda brukade nästan aldrig diska så hon ville helst inte göra det men hennes mamma gav henne en blick. Den blicken gav hon alltid när hon ville att Miranda skulle uppföra sig.
Efter att Miranda hade diskat klart ville hon bara gå upp och lägga sig i sitt nya rum.
Men det fick hon visst inte eftersom när hon var påväg uppför trappan kom Derek fram till henne.
- Kan du vara snäll och ta ut soporna? sa Derek.
- Måste jag?.. eh jag gör väl det, sa Miranda irriterat.
Miranda vet att man måste hjälpa till men det har ju varit en lång dag och hon var jätte trött.
Förstod inte Derek det? , tänkte hon för sig själv.
Den blev inte så jätte bra men hoppas ni gillar den ändå.
GLÖM INTE ATT KOMMENTERA!
My Life Is Crazy - Chapter 1
Filed under: Noveller
En ganska kraftig man i svettblöt, vit t-shirt stänger de två stora dörrarna i bakändan av flyttbilen.
Sedan går han fram till hyten och sätter sig brevid föraren. Han vänder sig inte om, kastar inte ens en sista blick på huset han just tömt. Det är ju trots allt bara ett av många hus som han har vart med och tömt. Han tänkte väl bara på att han måste lämna av sakerna för att få sluta för dagen.
I kökfönstret stod Miranda & hennes mamma Marie och kollade på mannen som just hade tömt deras hus.
Miranda är en 15 årig tjej som har en mamma på 34 år. Miranda var inte så jätte glad över beskedet hennes mamma hade gjort, om att flytta in hos hennes nya kille. Hon skulle ju behöva bo i en stad som hon aldrig hade levt i eller ens varit i, hon skulle ju inte ha några vänner. Miranda var inte så orolig över det igentligen bara det att hon sa det eftersom varje gång "Vi" flyttar in hos en av hennes nya män, går det rent sagt åt skogen.. Men hon verkar inte bry sig, det här är faktiskt 8:onde gången vi flyttar in hos en ny karl. Men om det här gör henne lycklig, ska hon få göra det.
Marie hade börjat packa ner dem sista sakerna, när hon var klar, ropade hon på Miranda som hade gått upp tills sitt rum för att kolla en sista gång om hon hade glömt något. Men det hade hon inte, hon hade säkerligen gjort det ett fler tal gånger. Men hon hade inte sett något som hon glömt. Rumment var helt vitt med en inbyggd garderob längs den vänstra väggen. Miranda älskade verkligen det här rummet och ville helst inte lämna det, men hon var ju tvungen. Kanske skulle hon få ett ännu bättre rum nu eftersom Derek var ganska rik. Miranda hade bara umgåtts med Derek två gånger, och det var när han var här och fikade med mamma.
Miranda är en 15 årig tjej som har en mamma på 34 år. Miranda var inte så jätte glad över beskedet hennes mamma hade gjort, om att flytta in hos hennes nya kille. Hon skulle ju behöva bo i en stad som hon aldrig hade levt i eller ens varit i, hon skulle ju inte ha några vänner. Miranda var inte så orolig över det igentligen bara det att hon sa det eftersom varje gång "Vi" flyttar in hos en av hennes nya män, går det rent sagt åt skogen.. Men hon verkar inte bry sig, det här är faktiskt 8:onde gången vi flyttar in hos en ny karl. Men om det här gör henne lycklig, ska hon få göra det.
Marie hade börjat packa ner dem sista sakerna, när hon var klar, ropade hon på Miranda som hade gått upp tills sitt rum för att kolla en sista gång om hon hade glömt något. Men det hade hon inte, hon hade säkerligen gjort det ett fler tal gånger. Men hon hade inte sett något som hon glömt. Rumment var helt vitt med en inbyggd garderob längs den vänstra väggen. Miranda älskade verkligen det här rummet och ville helst inte lämna det, men hon var ju tvungen. Kanske skulle hon få ett ännu bättre rum nu eftersom Derek var ganska rik. Miranda hade bara umgåtts med Derek två gånger, och det var när han var här och fikade med mamma.
Miranda gick ner från övervånigen och till hallen där hennes mamma stod.
- Äntligen ska vi flytta ut ur det här lilla huset, kommer bli så skönt, sa hennes mamma av glädje.
Miranda såg dock inte så jätte glad ut, men hon tog till ett litet fejk leende när hennes mamma kollade på henne.
Vi tog varsin låda med saker som de inte hade plats för i flyttbilen. Påvägen ner till bilen som stod lite längre ner på gatan, babblade Mirandas mamma om hur kul det skulle bli och att Miranda säkert skulle få det jätte bra med massor utav nya kompisar. Tillslut orkade hon inte med att lyssna så hon började tänka på massa andra saker.
Marie satte in hennes låda först sedan tog hon Mirandas låda ur hennes händer.
- Gå och sätt dig i bilen, så kommer jag om ungefär 5 minuter. Ska bara springa upp och låsa, Sa Marie.
Miranda gick och satte sig längst fram bredvid förar sättet. Hon kollade upp mot deras hus som de snart skulle lämna, hon tänkte för sig själv "Det må vara litet men det är det underbaraste huset jag någonsin bott i."
Mamma kom skuttandes ner från baken, hon hade ett leende på läpparna som hon brukade ha när hon skulle flytta in hos en ny kille.
"Varför kan hon inte hitta den rätta någon gång?", Tänkte Miranda för sig själv.
Mamma satte sig i förar sättet, medan jag satt och kollade på huset, satt mamma och kollade framåt.
- Är du redo att flytta in hos Derek? Det är iallafall jag.. Sa Marie.
Hon vände huvudet mot sin mamma och sa,
- Vad har jag för val? men ja det är jag väl.
Marie log lite smått även om det Miranda sa kanske inte var det roligast så kunde hon inte hålla leendet inom sig.
Hennes mamma satte på bilen, sedan bar det iväg...
Påvägen dit, satt Miranda och dag drömde om hur Dereks hus skulle se ut, hon hoppades att det skulle vara ett ganska stort och fint hus. Hennes mamma hade vägrat att säga hur det ser ut eftersom hon ville att Miranda skulle längta efter att få se det. Det hade hon ju lyckats med eftersom Miranda sitter och dag drömmer om det.
Vi hade åkt bil i ungefär en halv timme nu, och det skulle max ta en timme. Så då betyder det att vi snart är framme. Miranda var lite nyfiken så hon frågade,
- Hur kommer mitt rum se ut? kommer det vara stort eller litet? hur stor garderob.. osv..
- Det får du se när vi kommer fram, sa hennes mamma och skrattade.
Miranda kollade lite bittert men kunde inte hålla sig så hon började skratta.
Vi började närma oss eftersom man kunde se flyttbilen där framme på en parkering.
Hennes mamma började le ännu mer när vi körde in på parkeringen.
Hon stannade bilen och skuttade ut till bakluckan av bilen, samma sak gjorde även Miranda.
De tog varsin låda igen och började gå mot huset, när vi snart var där sa Marie,
- Även om du så inte skulle gilla huset eller något så får du lova mig att uppföra dig väl, okej?!
- Okej.. Jag lovar, sa Miranda.
Miranda fick syn på huset och hennes ögon blev nästan lika stora som äpplen.
- Hur skulle jag inte kunna gilla det här huset? Sa Miranda förvånat.
Mirandas mamma kollade bara på henne och log sedan kom Derek ut springades från den jätte stora dörren.
Efter kom en riktigt söt kille.
- Vad roligt att ni är här, och det här är min son, sa han och pekade på den söta killen.
Han kom fram till Miranda och sa,
- Hej, Jag heter...
Det här var första kapitlet av "My Life Is Crazy". Hoppas ni tyckte om den.
När minst 6 personer har kommenterat kommer kapitel 2 uppe!
Btw Miranda ser ut som Selena Gomez när hon var 15 men kommer ta andra bilder när hon är äldre oxå.
Hur tror ni fortsättningen är? Vad kommer den söta killen säga?
SÅ KOMMENTERA!
- Äntligen ska vi flytta ut ur det här lilla huset, kommer bli så skönt, sa hennes mamma av glädje.
Miranda såg dock inte så jätte glad ut, men hon tog till ett litet fejk leende när hennes mamma kollade på henne.
Vi tog varsin låda med saker som de inte hade plats för i flyttbilen. Påvägen ner till bilen som stod lite längre ner på gatan, babblade Mirandas mamma om hur kul det skulle bli och att Miranda säkert skulle få det jätte bra med massor utav nya kompisar. Tillslut orkade hon inte med att lyssna så hon började tänka på massa andra saker.
Marie satte in hennes låda först sedan tog hon Mirandas låda ur hennes händer.
- Gå och sätt dig i bilen, så kommer jag om ungefär 5 minuter. Ska bara springa upp och låsa, Sa Marie.
Miranda gick och satte sig längst fram bredvid förar sättet. Hon kollade upp mot deras hus som de snart skulle lämna, hon tänkte för sig själv "Det må vara litet men det är det underbaraste huset jag någonsin bott i."
Mamma kom skuttandes ner från baken, hon hade ett leende på läpparna som hon brukade ha när hon skulle flytta in hos en ny kille.
"Varför kan hon inte hitta den rätta någon gång?", Tänkte Miranda för sig själv.
Mamma satte sig i förar sättet, medan jag satt och kollade på huset, satt mamma och kollade framåt.
- Är du redo att flytta in hos Derek? Det är iallafall jag.. Sa Marie.
Hon vände huvudet mot sin mamma och sa,
- Vad har jag för val? men ja det är jag väl.
Marie log lite smått även om det Miranda sa kanske inte var det roligast så kunde hon inte hålla leendet inom sig.
Hennes mamma satte på bilen, sedan bar det iväg...
Påvägen dit, satt Miranda och dag drömde om hur Dereks hus skulle se ut, hon hoppades att det skulle vara ett ganska stort och fint hus. Hennes mamma hade vägrat att säga hur det ser ut eftersom hon ville att Miranda skulle längta efter att få se det. Det hade hon ju lyckats med eftersom Miranda sitter och dag drömmer om det.
Vi hade åkt bil i ungefär en halv timme nu, och det skulle max ta en timme. Så då betyder det att vi snart är framme. Miranda var lite nyfiken så hon frågade,
- Hur kommer mitt rum se ut? kommer det vara stort eller litet? hur stor garderob.. osv..
- Det får du se när vi kommer fram, sa hennes mamma och skrattade.
Miranda kollade lite bittert men kunde inte hålla sig så hon började skratta.
Vi började närma oss eftersom man kunde se flyttbilen där framme på en parkering.
Hennes mamma började le ännu mer när vi körde in på parkeringen.
Hon stannade bilen och skuttade ut till bakluckan av bilen, samma sak gjorde även Miranda.
De tog varsin låda igen och började gå mot huset, när vi snart var där sa Marie,
- Även om du så inte skulle gilla huset eller något så får du lova mig att uppföra dig väl, okej?!
- Okej.. Jag lovar, sa Miranda.
Miranda fick syn på huset och hennes ögon blev nästan lika stora som äpplen.
- Hur skulle jag inte kunna gilla det här huset? Sa Miranda förvånat.
Mirandas mamma kollade bara på henne och log sedan kom Derek ut springades från den jätte stora dörren.
Efter kom en riktigt söt kille.
- Vad roligt att ni är här, och det här är min son, sa han och pekade på den söta killen.
Han kom fram till Miranda och sa,
- Hej, Jag heter...
Det här var första kapitlet av "My Life Is Crazy". Hoppas ni tyckte om den.
När minst 6 personer har kommenterat kommer kapitel 2 uppe!
Btw Miranda ser ut som Selena Gomez när hon var 15 men kommer ta andra bilder när hon är äldre oxå.
Hur tror ni fortsättningen är? Vad kommer den söta killen säga?
SÅ KOMMENTERA!
NY DESIGN!
Filed under: AllmäntVar ju som sagt så sjukt trött på den andra, men jag behållde headern eftersom jag verkligen suger på att göra headers, men vad tycker ni om den?
Och tänkte bara säga att novellen kommer upp idag & om den inte gör det så kan jag lova er att den kommer upp imorgon!
Och tänkte bara säga att novellen kommer upp idag & om den inte gör det så kan jag lova er att den kommer upp imorgon!
Update again...
Filed under: AllmäntGODA NYHETER.. Jag har faktiskt bestämt mig för att göra en helt ny novellen, har fått en liten ide.. så antagligen kommer den upp imorgon.
Och jag skulle ju fått en design men det verkar inte gå så jätte bra, så tänkte göra nya boxar iaf! Så inom helgen kommer bloggen se strålande ut med massa nya inlägg!
